Gårdagens "lilla" inicident
Äntligen har jag tagit mig tid till att skriva lite... Måste ju bara berätta om gårdagens lilla inicident. Martin kom in strax efter åtta på morgonen som en hurtig liten kanin och försökte väcka mig. Gick upp, åt frukost, städade och donande, eftersom vi skulle ha galej hemma. Efter allt fix var jag tvungen att kila in till stan en snabbis för att där avrätta några ärenden. Jag tog med mig pelle som llite sällskap och tanken var att vi bara skulle vara borta max 40 min, men något hände visst.
När vi körde in till stan ringde jag Siri. Jag grämade mig över att min bil drog mer snett än vanligt och att jag nu skulle vara tvungen att lägga pengar på en jäkla hjulinställning. Nog om det, vi la på och jag tänkte inte mer på det.
När vi sen skulle åka hem kändes det dock ännu värre. Kändes som om vi körde på kullestenar och att jag hade för hög växel. Jag fattade inte vad det var så jag fattade inte riktigt var det var. Det blev värre och värre och jag sa till Pelle att det var något som var fel. Höll en hastigt på 50 km/h på en 90-väg. Bil efter bil körde om mig och undrade vad fan jag höll på med. Till slut sa jag till Pelle: Jag stannar nu innan något händer. Blinkade in till kanten mitt på storavägen, klev ur bilen och lägger handen över munnen. Mitt högra framdäck hade förvandlats till en kal metallskiva... Hela däcket hade gått upp i rök och det enda som fanns kvar var en ynklig liten fälj...Mina ärenden som skulle ta 40 min förvandlades till en tvåtimmars trip.
Inte nog om det. Väl hemma efter att ha fått hjälp av en snubbe så skulle vi äta. Alla hade satt sig vid bordet på altanen, satt och pratade och njöt av tillvaron, då jag plötsligt dunkade huvudet i glasdörren. råkade visst missa att den var stängd. Alla ögon riktades mot mig och jag försökte vinka lite skämtsamt. Not my day!
Idag har jag spenderat kvällen med Siri, Tove och Robin och nu får det bli sängen...
Godnatt!
/ N
När vi körde in till stan ringde jag Siri. Jag grämade mig över att min bil drog mer snett än vanligt och att jag nu skulle vara tvungen att lägga pengar på en jäkla hjulinställning. Nog om det, vi la på och jag tänkte inte mer på det.
När vi sen skulle åka hem kändes det dock ännu värre. Kändes som om vi körde på kullestenar och att jag hade för hög växel. Jag fattade inte vad det var så jag fattade inte riktigt var det var. Det blev värre och värre och jag sa till Pelle att det var något som var fel. Höll en hastigt på 50 km/h på en 90-väg. Bil efter bil körde om mig och undrade vad fan jag höll på med. Till slut sa jag till Pelle: Jag stannar nu innan något händer. Blinkade in till kanten mitt på storavägen, klev ur bilen och lägger handen över munnen. Mitt högra framdäck hade förvandlats till en kal metallskiva... Hela däcket hade gått upp i rök och det enda som fanns kvar var en ynklig liten fälj...Mina ärenden som skulle ta 40 min förvandlades till en tvåtimmars trip.
Inte nog om det. Väl hemma efter att ha fått hjälp av en snubbe så skulle vi äta. Alla hade satt sig vid bordet på altanen, satt och pratade och njöt av tillvaron, då jag plötsligt dunkade huvudet i glasdörren. råkade visst missa att den var stängd. Alla ögon riktades mot mig och jag försökte vinka lite skämtsamt. Not my day!
Idag har jag spenderat kvällen med Siri, Tove och Robin och nu får det bli sängen...
Godnatt!
/ N